Lovisa

Ja då har man varit hemma i 4 långa dagar. Någonstans långt inne så tänker jag bara åh vad gött att få komma tillbaka till Wetterlin och Falköping och träffa alla igen. Men sen slår det  mig, aldrig mer. Visst låter det tragiskt och tragiskt är precis vad det är. Men som tur är finns det underbara människor här nere i Skåne också. När jag tänker efter så har jag ju faktiskt saknat dem så in i tusan med, men det är bara att man inte ser det man har här och nu.

Men som tur vad så kastade man det förflutna bakom sig i ett litet tag och drog in till Centralen där man skulle träffa Fanny som man inte sett på en evighet. Blev en rikgit mysig dag med lite hrälit småshopping och en sminkkurs som hette duga. Dessutom fick FanzyFanny och jag beskåda årets gräsligaste bukett. Kommer aldrig mer våga lite på floristers kunskaper. Kul att träffa dig tösen!

Buketten i sig skulle man ge RandyGirl / MollePekt / Malin i studentpresent eftersom hennes skola nu äntligen har tagit förnuftet till fånga och släpper ut sina studenten som har fått vänta en hel vecka extra. Det var mycket glädje och man fick tillbaka den där pirrande känslan i magen som man hade på själva dagen D. Underbart! Det var lite extra roligt för man träffade lite annat hräligt svedalafolk som man inte sett på flera år :)

Sen bar det av till Marieholmsgården för lite studentmottagning. Jag blir ju typ kär i Malins alla simmarkompisar, underbart roliga männsikor. Man kände sig så välkommen även om jag egentligen inte känner dem alls. Hoppas att ni hade kul på Magasinet sen.

Bilfärden hem blev återigen en mycket intressant diskussion med Papi min. Man lär ju sig alltid nya visdomsord.
"Vi är alla en del av det oförklarliga" -P.J